Ilska!!!

Idag kastade sonen en tallrik i golvet när han inte ville äta!

jag har full förståelse för att han ibland gör såna saker då han blir arg, haft det jobbigt i flera dagar och inte mår bra.

Ett "friskt" barn på 1 1/2-2 år kastar ofta tallrikar, glas etc i golvet när de blir arga och det är väl en av anledningarna till att man ger dem plasttallrikar, muggar o.s.v. MEN ett "friskt" barn kan man lära av med sådana dumma saker och att få dem att förstå att det är fel.

MIN son är mentalt 1 1/2-2 år och kommer nog alltid att stanna där OCH han förstår inte ens VARFÖR han reagerat som han gjort så det är absolut ingen idé att skälla på honom eller visa honom att man blir arg.

Han har f.ö. haft en väldigt jobbig vecka med att börja på skolan igen efter 3 tunga veckor hemma, han har haft besök av sin pappa på skolan och jag tänker inte längre ljuga när det gäller detta då Alexi mår skitdåligt efter varje besök och jag får ett rent Helvete med honom här hemma. Han slåss, sparkas, bits och skallas för att visa hur fel han tycker att det är. Han försåt inte varför pappa inte finns här hemma längre men kommer till skolan och hälsar på och sen försvinner igen. Ännu värre är det då han visar sig här hemma, därför har jag sagt ifrån om det.

Sen har han blivit väldigt förkyld i helgen och även varit lite febrig vilket han också visat varit fel. Idag precis när vi skulle äta så kommer först Therese och Tomer och han blev ju förstås väldigt glad då han gillar Tomer tok-mycket, enda sättet att få honom till bordet var att de stt därinne. Sen dyker Jenny upp, som han inte träffat på 2 veckor, och försvinner lika snabbt härifrån, och Therese och Tomer går in i vardagsrummet och DÅ flippar han ur.

Börjar först slå på bordet och mot Maria för att sen kasta tallriken i golvet.

Jag daltar inte med min son men har för länge sen insett att det inte är någon idé att skälla och försöka förklara hur fel det är då han ändå inte förstår vad han gjort och absolut inte varför han gjorde det.

Jag kan säga att JAG många gånger när jag varit trött, less, förbannad etc. Velat kasta saker i väggen och bara skrika men jag har ju den där spärren som slår till och säger till mig att det är fel. Min son saknar den spärren och därför förstår han inte vad som hänt.

Många gånger har jag önskat att han kunde skrika, svära och visa att han blir arg bara för att få alltihopa ur sig men då han inte kan prata överhuvudtaget så är det ju ett önsketänkande.