Så har det då varit en "pappa-helg" igen och jag sliter lika ont varje gång. Kan bara hoppas att Alexi har det bra men det det är jobbiga nätter när han kommer tillbaka. Då sover han väldigt oroligt, vill bara ligga och hålla om mig hela tiden och vaknar ett par ggr i timmen för att kolla att jag är kvar! När han sett det så somnar han om en stund med armen runt min hals. Och han ligger mer PÅ mig än bredvid mig!
Önskar att jag kunde bespara honom detta men det går ju inte och som sagt: Jag kan bara hoppas att han har det bra och att han klarar av detta.
Själv kan jag liksom inte sitta still när han är borta i 1 1/2 dygn, måste hela tiden hålla mig sysselsatt för att inte tankarna ska kväva mig men jag får hoppas att även den känslan ska gå över.
Hade varit så oerhört mycket lättare OM han kunde prata och tala om för mig hur han mår och hur han upplever dessa dygn men som det nu är så får man hela tiden gissa sig till hans mående.
Inte kul!!!!!
Nu har han i.a.f. gått iväg till skolan med en väldigt uppskattad assistent som han tycker väldigt mycket om. Och idag när han kommer hem ska vi baka lite pepparkakor för han måste också få vara med och göra Jul härhemma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar