VARFÖR?????

Blir inte klok på människor som hela tiden tror att det man gör FÖR Alexi gör man för att vara elak mot dem??? Jag älskar min son oerhört mycket och som jag skrivit förut så känns det faktiskt som lite mer än de andra barnen men detta beror på att Alexi har sitt handikapp och inte Kan klara av vissa saker själv och är så oerhört beroende av mig som mamma. Han ropar mamma flera ggr per dag och vill "prata" och visa en massa och vill ofta ha hjälp med saker och det känns så underbart skönt att jag faktiskt förstår det mesta av det han tecknar så att jag Kan hjälpa honom med det han vill ha hjälp med.

Han har varit hos pappa från lördag till söndag men då vi inte har någon ass som klarar av att jobba där och Alexi sliter oerhört ont så sa jag att han fick vara där dagtid men sova hemma och genast så blev det ju fel OCH det berodde på Mig!!!

Men saken är att när Alexi kommit hem och skulle lägga sig efter en stund så tog det 1 1/2 timme innan jag ens kunde smyga mig upp igen och hann bara till köket så vaknade han igen. Sen fick jag ligga hos honom i hans säng hela natten och hålla om honom för att han skulle känna att jag var där. Varför kan man inte bara acceptera att han behöver längre tid på sig för att förstå det som händer? Och se till att han ska må bra och inte vi andra??

Sen är det ju som vanligt strul på skolan igen och hans nuvarande ass är på väg att sluta p.g.a. dessa förb.-de paragrafryttare i kommunen som hela tiden ska se till det som är rätt och totalt blunda för det som är Bäst för detta barn?? Jag blir så trött på alltihop för när det äntligen funkar för Alexi och han känner sig trygg med tillvaron på skolan så ska de ställa till nån skit så att ass slutar och han måste ha en ny. Han har bytt ass 4 ggr på 4 år nu och det börjar ta på honom rejält. Sen ska jag dessutom ge honom lugnande mediciner för att han ska dämpa sitt humör??? Det var meningen att han skulle ha den i ung. 4 månader och nu har han haft den i 1 1/2 år p.g.a. alla omständigheter på skolan och med ass här hemma. Vet inte vad haf gör snart!!

F.ö. börjar snart en ny tjej jobba som ass härhemma och det tror jag blir jättebra för Alexi. OCH för mig! Börjar kännas rejält nu att man bara haft avlastning 4 nätter per mån de sista 3 månaderna. Men NU vänder det som jag säger till mina vänner. NU blir allting bättre.

Måste se positivt på allt och blicka framåt annars blir jag nog snart tokig och släpper allt.

Den 18/1 är det planerat operation på Alexis fötter och då får vi verkligen hoppas att det ger det resultat som vi eftersträvar.

Men jag tänker hela tiden på detta och undrar OM det nu inte blir bra efter den heller varför ska jag då utsätta honom för detta??? OM det nu blir sämre??? Är så kluven så jag inte vet vad jag ska göra. är det så jäkla illa att han går på tå då??? Han mår ju bra även om han ibland visar på att han har ont i ben och höft??? Ge mig ett råd någon för själv vet jag inte vart jag står just nu!

Vill ju bara det bästa för honom men tänk Om inte det här är det bästa då???? Blir knäpp!!!