söndag 30 januari 2011

VARFÖR???



Ja det är en fråga jag ställt mig många gånger de senaste två veckorna. Varför, varför och åter varför gick jag med på den här operationen? Varför utsatte jag min lilla son för allt detta lidande? Vad hade jag för rätt att besluta om något för ett värnlösta litet barn utan förmåga att kunna uttrycka sig själv? Men nu är det som det är och jag får väl fortsätta tänka dessa tankar och inte få nåt svar. ;(

De två veckor som gått efter operationen har i.a.f. varit de mest vidriga i mitt liv någonsin.

Alexi opererades den 18/1, han sövdes kl 8.00 på morgonen och kl 11.00 rullade man in honom på uppvakningen. Men det tog ända till kl 16.00 på e.m. innan han var vaken och pigg så att de vågade skjutsa upp honom på avdelningen igen. När vi kom upp dit så drack han en festis och åt ett smörgåsrån men efter en timme så märkte jag på honom att han inte mådde bra och då spydde han upp alltihop. Kl. 18.00 for vi i.a.f. hem och möttes av en väldigt orolig storasyster och lillasyster och Alexi blev så glad att se dem.

Första natten hemma blev fruktansvärd då han låg och slog på gipset, drog upp benet och var allmänt arg och ledsen hela tiden och tydligt visade hur ont han hade. Jag hade frågat läkaren innan operationen om smärtstillande men han sa att han skulle klara sig med Alvedon vilket han INTE gjorde. Efter ännu ett dygn fyllt av smärta, tårar och ilska så ringde jag på torsdagen till vår läkare på HAB och fick citodon-suppar utskrivna till honom så på kvällen fick han det och Alvedon men natten var ändå lika besvärlig för honom. På fredagkväll så upptäckte vi att hans vänstra fot börjat svullna och bli missfärgad så jag ringde 1177 och fick rådet att direkt åka in till Akuten med honom och att hon skulle meddela dem att vi kom in.

Väl där så sågade de upp gipset och det visade sig ha tryckt på insidan av foten och ovanpå vristen så att han var alldeles blå/lila och det var nog det som gjort ont. De kunde inte gipsa med plastgips igen då de inte använde det så han fick ett vanligt gips över helgen. Han var så trött och slut efter de jobbiga nätter som varit att han somnade medan vi väntade på läkaren och vaknade inte förrän de började såga upp gipset och då blev han stortokigen somnade han direkt vi satte honom i bilen och sov hela vägen hem. Natten hemma blev något bättre än de tidigare men ändå inte smärtfri för hans del.

På måndagen fick pappa och ass åka in till Östersund med honom med honom igen för att de skulle kolla foten och gipsa om med plastgips igen och de sa då att det skulle bli bättre men nätterna har fortsatt att vara väldigt oroliga och han ligger och sparkar med benet hela nätterna. Vet ej hur lång tid detta ska hålla på?????

Enligt läkaren som opererade honom så skulle han vara på fötterna igen redan dagen efter men nu har det gått två veckor och han sitter fortfarande i sin rullstol och vill INTE sätta ner fötterna. I onsdags så ville han ner på golvet så jag tog på honom specialskorna och satte ner honom på golvet och det gick bra att sätta ner högerfoten men den vänstra drog han genast upp och visade att det gjorde ont. Vi fick honom dock att gå tre steg till fönstret när vi höll i honom och han var så glad över att kunna stå vid fönstret och titta ut men han drog hela tiden upp sitt vänstra ben och visade att det gjorde ont så vi satte honom i rullstolen igen.
På natten hade han åter väldigt ont i benet och jag tror att det berodde på att han stog på det tidigare på dagen. ;(

Har även ansökt hos kommunen om att få fler ass.nätter under tiden det är så jobbigt med benen men det svar jag fick var att: Jag hade ju så jobbiga nätter redan så de förstog inte vad det skulle göra för skillnad????
Skillnaden är Att när han inte var opererad så somnade han om på 15-30 min varje gång han vaknade men nu sover han 10-20 min och är vaken 2 timmar åt gången. Idioter säger jag bara.
Att man ständigt ska behöva bråka för det som är en fulla rätt???

Nu har vi varit ute på en liten promenad då Alexi idag är feberfri och det tyckte han var jätteroligt, dels att få se alla bilar och sen frisk luft!!!

Imorgon blir det ett samtal till ortopeden och hans läkare där för att höra hur vi ska gå vidare med detta då han så tydligt visar att det gör ont att stödja på det vänstra benet men det högra står han på utan klagomål. Får se om det blir ännu en resa då...........
MEN som sagt: Hade jag vetat detta så hade jag aldrig godkänt operationen och en annan sak som jag funderat mycket på de sista dagarna är: VAD är det som säger att han, när han börjar gå, kommer ner på hela foten och inte fortsätter gå på tå?? det är ju ett invant beteende han har så det mest naturliga är ju att han fortsätter göra det då det är det enda sätt han vet att gå på??? Han vet ju att han kan gå när han är på tå.

Ja fortsättning följer på detta mina vänner...........

3 kommentarer:

Unknown sa...

Ojoj, vad jobbigt ni har det... Jag förstår hur du känner men jag är övertygad om att du alltid gör det du tror är bäst för Alexi! Hoppas det bättrar sej i vänstran och att allt är fullt normalt. Kram

Min Älskade Angelman sa...

Tack Malin!
Igår fick vi faktiskt honom att stå på golvet och även gå några steg till fönstret. Han tyckte att det var jättekul men haltade hemskt på vänster fot och visade tydligt att det gjorde ont. Men han blev stortokig då vi satte honom i rullstolen igen och det förstår jag för han är ju van att kunna röra sig obehindrat. Vi tar lite varje dag nu så at han sakta men säkert kommer på fötter igen men saken är den att han har 0 balans så man får hålla i honom hela tiden. Vi kan bara hoppas att det går framåt. Idag är han på skolan en stund för att få något annat att göra och han är ju så less på att vara hemma och att alla hans rutiner brutits. Ha det så bra.

Kram/Maud

josse sa...

Oj, vad jobbigt för er kille. Hoppas att han slipper ha ont snart. Du gjorde det du kände va bäst för Alexi. Även om det är jobbigt och tungt nu, så va det säkert rätt beslut du tog. Hoppas han kommer upp på fötterna snart. kram josse