Dålig Bloggare!

Ja jag är dålig på att skriva men nu måste jag ta tag i saken!

Det har varit en omtumlande och jobbig tid för Alexi, mej och hela familjen då Alexi´s pappa och jag separerat. det var jag som tog steget men det gör det inte mindre jobbigt för det. Jag måste bara inse att Vi får det bättre allihop nu. Och det kommer vi att få!

Alexi har ju börjat skolan och det har varit en omtumlande och jobbig tid för honom att gå från att vara själv i princip hela dagarna till att vara i en klass med en massa andra barn och ha en fröken som man ska lyssna till och arbeta med.

Men han har ändå klarat det över förväntan tycker jag. Första skoldagen blev jag väldigt imponerad av honom då han satt helt stilla i sin bänk tillsammans med sin assistent och lyssnade trots att jag satt 3 meter ifrån honom. Han var väldigt duktig!

Sen har det bara rullat på men varit väldigt jobbigt för honom då stämningen här hemma inte varit så bra och han märkt spänningarna mellan pappan och mig så har det blivit väldigt mycket slag, sparkar och humörsvängningar. Nu har pappa flyttat ut och Alexi är på mycket bättre humör. Han ska nu hälsa på hos pappa några timmar per dag för att försöka förstå att pappa bor där han gör och att han ska vara där ett par dygn varannan vecka. DET blir inte lätt men det måste gå. Får ta den tid det tar tills han accepterar det. Huvudsaken är att det går i hans takt och att han mår bra.

Sen var vi då till Östersund och Ortopeden första gången den 1/11 för att gipsa hans ben första gången och det var en pärs.

Vi har tillsammans med ortopedläkaren bestämt att testa gipsning av hans ben i 6 veckor för att försöka få ner honom på hela foten då en operation inte är att tänka på i detta läge.

Man kan tydligen göra en op på hälsenan högst 2 gånger för att få ett bra resultat och de operationerna kommer han att behöva i 13-års åldern och sen vid 20 ungefär då han vuxit färdigt så vad gör man???

Första 2-3 timmarna efter gipsningen så var det inte så roligt då han var iriiterad, hade ont och ville ta bort gipset hela tiden. Han är ju van att kunna springa fram i rasande fart och nu blev han helt plötsligt väldigt begränsad. De sa att han kunde tänkas få ont under några dagar då de sträckt ut hälsenan och att det skulle kunna ge värk i vaderna. Efter de timmarna började han helt plötsligt att strutta omkring som han gjort innan han fick gipset och sen har han sprungit hela tiden. Men första helgen med gips var det vidrigt för han drog upp vänster ben hela tiden och visade att han hade ont så vi fick ge honom dubbel dos Alvedon var fjärde timme för att han skulle må bra. Jag var lite skeptisk inför den andra gipsningen igår och ifrågasatte det smarta i att göra detta och behöva ge honom Alvedon så ofta för att han skulle ha det? Men då det tog bort gipset så tror jag att vi hittade orsaken till det onda: Han hade fått ett veck i gipset på bägge vaderna och på vänster ben så hade det trängt in i benet och gett honom en rejäl blodutgjutning!

Och DET var nog anledningen till det onda för vi beslutade att testa i en vecka till och han har inte visat på att det gjort ont något sen han gipsade om. Så jag håller tummarna att detta funkar och ger ett bra resultat så att vi inte plågat honom i onödan!

Han ska in en gång i veckan i 6 veckor och gipsa om och efter avslutad gipsbehandling ska han sen ha fotskenor dagtid som ska hålla kvar foten i rätt vinkel och en skena på natten som behåller det under den tid han sover. Kommer att bli en jobbig tid för både honom och oss som har hand om honom men vi får se det så att det nog är för en god sak vi gör det. Måste säga att han är väldigt tålmodig och duktig min lilla Angelman för han klagar sällan och NÄR han klagar är det för att han inte mår bra.

När de skulle såga upp gipset igår så skrattade han så jag trodde han skulle sluta andas.

Det kittlade nog på ben och fötter och då han är den mest kittliga unge jag vet så förstår jag honom. Men med hans underbara skratt så var vi andra tvungna att skratta med för han kan verkligen få en på bra humör med sitt skratt! Finns inget underbarare än då han skrattar, busar och visar att han mår bra! Och då han mår bra så mår jag också bra! Allt jag gör får jag intala mig att jag gör för hans mående och liv! Älskar denna unge så otroligt mycket och han förgyller alltid mina dagar även om det är jobbigt ibland. Men då jag är van att i princip ha allt ansvar själv så blir det ändå inte så stora förändringar i vårt liv. Nu hoppas vi bara på att allt ska bli bättre då det äntligen blivit lugnt här hemma!